Bikupestadium!
Nu är det måndag! Måndag den 1/2-2010. Måndagen med stort M!
Det känns som lugnet före stormen, Jokkmokk ligger som i dvala, eller rättare sagt som en dåsig bikupa, som snart väcks till liv och bli en mindre storstad för ett par dagar.
Det är samma dvala, ja bikupestadium, som ligger över oss, Biebmu-eleverna.
En spänd förväntan inför vad som komma skall.
Närverna spänds och förhoppningarna är stora till allt ska gå bra.
Skulle man kunna se den hektiska och färväntansfulla hinna som just nu omsluter oss tror jag att rekationen skulle vara: Att ni kan vara så lugna?
Men det är bara en hinna, en tunn hinna och om den syntes skulle den kunna skäras med kniv.
Snart, mycke snart spricker hinnan och jag, vi inser hur mycket vi har gjort och kommer att göra under dessa fyra dagar som vi serverar Jokkmokk Winter Conferens-gruppen.
Jag länktar efter ståhejet och jäktet som kommer att bli i köket och matsalen.
Efter att få arbeta med mina klasskamrater och lärare och övrig intagen personal för att ro i land detta.
Vilket jag är rätt så säker att vi kommer att göra med glans!
Det är tur vi har varandra, eller hur!?
Kram Ida-Maria
Det känns som lugnet före stormen, Jokkmokk ligger som i dvala, eller rättare sagt som en dåsig bikupa, som snart väcks till liv och bli en mindre storstad för ett par dagar.
Det är samma dvala, ja bikupestadium, som ligger över oss, Biebmu-eleverna.
En spänd förväntan inför vad som komma skall.
Närverna spänds och förhoppningarna är stora till allt ska gå bra.
Skulle man kunna se den hektiska och färväntansfulla hinna som just nu omsluter oss tror jag att rekationen skulle vara: Att ni kan vara så lugna?
Men det är bara en hinna, en tunn hinna och om den syntes skulle den kunna skäras med kniv.
Snart, mycke snart spricker hinnan och jag, vi inser hur mycket vi har gjort och kommer att göra under dessa fyra dagar som vi serverar Jokkmokk Winter Conferens-gruppen.
Jag länktar efter ståhejet och jäktet som kommer att bli i köket och matsalen.
Efter att få arbeta med mina klasskamrater och lärare och övrig intagen personal för att ro i land detta.
Vilket jag är rätt så säker att vi kommer att göra med glans!
Det är tur vi har varandra, eller hur!?
Kram Ida-Maria
